Skärpning!
Mycket har hänt sen sist, och innan sist också.
Jag ska försöka ta det hela från första tillfället.
Det 26/11 sprang jag mitt tredje lopp för i år.
Det var utanför Kristianstad.
Det var skitkallt, ändå var det flera stycken som sprang i shorts.
Jag var taggad upp till tänderna, jag hade anmält mig till 12 km loppet.
Men jag var lite orolig över huruvida jag skulle klara av att genomföra hela sträckan då jag var i fruktansvärt dålig form efter att fortfarande ha ont i foten efter min skada i september.
Jag trodde faktiskt inte att den skadan skulle hålla i sig så länge.
Jag vet att jag har hånat diverse hockey/forbillsspelare mfl, för att dom blir borta från träningar och matcher länge, efter att ha skadat sig.
Men jag lovar, det kommer jag aldrig göra fler gånger!
Jodå, såatte...
Här har jag sprungit strax över en mil.
Ungefär 500 m kvar till målet!
Fy fan vad stolt jag är över mig själv!
Jag tog mig runt, och jag var inte sist!
Lite lerigt var det allt.
Det var bland det roligaste jag har gjort i sportsammanhang.
Det är svårt att förklara, hur man kan tycka att det är roligt att springa över stock och sten, genom vatten och lera.
Men jag tycker att det är så sjukt kul!
Jag hoppas att jag kan träna upp flåset inför nästa års utmaningar.
Jag har varit hos doktorn och tagit blodprover några gånger eftersom min dagliga dos av epilepsmedicin kanske skulle ändras.
Men det såg bra ut.
En sork/mullvad mördades igen...
Kåda väcker mig i vanlig ordning på morgonen eller vid middagstid...
Jag och Elvis var ute och gick en kväll, när det var fullmåne, det kan till och med ha varit vad som kallas en supermåne.
Hade jag vetat att det var fullmåne, när vi gick hemifrån, så hade jag inte gått långt kan jag meddela.
Så vidskeplig är jag.
Eller rättare sagt, jag har livlig fantasi...
Jag köpte ett horn, som visade sig vara dubbelt så stort som säljaren sa.
Det är ett hjorthorn gjort till en ljusstake.
Jag och min lillasyster åkte på julmarknad i Tykarpsgrottan.
Tyvärr blev den en besvkelse.
Den var mycket mindre än vi trodde.
Vi gick igenom hela marknaden, både ovan och under jord på mindre än 45 minuter.
Så, när vi satt och fikade, beslutades det att vi skulle köra hem till mig, så dagen i sig var ju ingen besvikelse, jag fick ju umgås med min syster!
Jag köpte hem ett nytt bälte där jag kan lägga telefon, nycklar, bajspåsar mm när jag beger mig ut i världen.
Främst för telefonen när jag är ute och springer.
Jag fick nya löparbyxor av min syster och svåger i födelsedagspresent.
Dom passar som handen i handsken.
Jag fick ett nytt aktivitetsarmband av min make i en för tidig julklapp.
Dett armbandet mäter även pulsen.
Ja, jag vet, jag är hårig...
Dessa två böckerna fick jag också av min svåger och hennes husband to be.
Till makens stora förtret.
Det är han som drabbas av mina nyfunna, ickeexisterande kunskaper om det vegetariska köket.
Men nu skulle det väl vara fan om det inte skulle kunna bli en måltid som smakar mums!
Ett julbord för två.
Utan zucchini...
Tyvärr så slängs det ju mycket mat vid jul, men man orkar ju inte äta upp allt!
Dessutom äter maken saker som inte jag gör, men det är ju inte så att förpackningarna är anpassade för en person, så nästan all sylta fick slängas och antagligen kommer den inlagda sillen att möta samma öde.
Det nya året kommer att presenteras av Världsnaturfonden.
Och för varje ny månad så kommer det ett inbetalningskort till olika projekt dom har.
Jag skänker 200:- i månaden till deras projekt "Rädda isbjörnarna".
Tidigare hade Swedbank även ett visst samarbete med WWF och att man då skänkte 50:- i månaden och 50 öre för varje köp man gjorde med kortet.
Dessutom, så var det ett foto på en tiger på kortet.
Mycket trevligare!
