Var sak på sin plats!

Jag var inne i stan idag och införskaffade en ny bh. En sportbh ska ju sitta ordentligt och hålla saker och ting på plats.

Och det gör den här. När jag hade kommit fram till att det var just den jag skulle ha, fick jag knappt den av mig! 
Jag slet som en galning i omklädningsrummet och det var väldigt nära att jag bad personalen om hjälp.
Men om jag bara tittat ordentligt på den innan jag tog den på mig, så hade jag sett att den hade bhspännen bak...

Passet idag var trögt. Man ska nog inte äta ett whoppermeal några timmar innan man ska ut och springa... Mealet var på väg upp både en och två gånger kan jag tala om... Inte trevlig alls!

Och den nya bh:n får högsta betyg! 

Men nej, jag springer inte så lättklädd! 
Jag hade en T-shirt på mig också. 

Ja å min rövaspringa...

Jag och maken har spenderat 24 timmar i Växjö i helgen. 

Det blev grillning och fisketävling i vanlig ordning. 


Pappa ifrågasatte Puttes, katten, uppförande, då han tydligen inte vill ligga i en famn. Än mindre bli klappad från huvud till svanstipp. Jag skulle en gång titta på kattens ena baktass för något år sedan och den handlingen resulterade i blodvite.

Min make, kattviskaren. 

Båtmotorn krabbade (aah, vi sitter på sjön, båtmotorn, krabba? Fattar ni?) och av någon outgrundlig anledning hade jag hamnat i mitten på båten. 

Så jag fick ro. 
Vilka gentlemen man fiskade ihop med... 
Fast det är klart... 
Vi ska ju ha en jämlikt samhälle, så varför ska man då ta det för givet att karlarna ska ro, när likaväl jag kan göra det?? 
När jag var liten så fick jag inte använda båtmotorn själv, utan jag fick snällt ro om jag ville fiska någon annan stans än på bryggan när jag var själv. 
Och ja, jag fick gå ner till sjön, själv, och ro ut med båten, själv, och fiska, själv. 
Varför?
Jo för att när jag var i tioårsåldern, var inte allt så jävla farligt.  
Jag och syrran var hemma på loven själva när mamma och pappa jobbade.
Vi hade stundtals nästan ihjäl varandra. 
Men bara nästan... 
Idag får ingenting vara varken farligt eller jobbigt för barn...
Livet är inte så jävla enkelt alltid! 


Ja, den här storleken var det ju på fisken som kom upp över ytan. 

Förutom pappas ena, den vägde nog fan ett par hekto faktiskt. 
Jag har bild på den, men pappa är på samma bild så den fick jag inte lägga upp här på bloggen... 
Fisken på bilden är upptagen från bryggan där båten ligger, därför ser man sjöbottnen. 
Helgasjön har, tycker jag, blivit klarare på nåt sätt. 
Den är inte lika svart längre. 
Förr såg man ju för fan inte bottnen om det var djupare än två meter för fan... 

När vi gick ut, så blåste det en aning och det var mulet. 

Men det klarnade upp, som det brukar, och det blev en riktigt fin kväll. 
Pappa vann fisket, i år igen. 
Så, grattis då för fan... 

Innan vi skulle hem, så åkte vi ner till farmor, för att säga hej då och fylla på med lite koffein. 

Sen blev det en pissepaus, innan vi begav oss. 

Ja, herre Gud! 

Vad tänker tanten med? 
Hon måste ha haft totalt hjärnsläpp när hon har satt dit toapappret. 
PÅ FEL HÅLL! 

Vilken tur att hon har ett så snällt barnbarn som jag, som kunde hjälpa henne med detta misstag! 


Vi hade, som vanligt, en otroligt härlig helg, i Smålandskogen, med pappa! 

Hej bloggen.

God kväll, bloggen. Jag har haft en jättebra dag. Jag tog en powernap i förmiddags. Jag plockade in en massa nya rosor, då dom gamla hade vissnat. Dom luktar så gott! Sedan kom en rörmokare, han var trevlig och rolig. Sen hände det bästa: min make kom hem.
God natt, bloggen.  

Jag känner igen liksom upplägget av dagen, från dagboken man skrev i när man var 13. Eller ja, som jag egentligen skriver idag också. En svart liten bok, jag tror att jag har skrivit på 30 sidor, som sträcker sig bakåt i tiden till april - 15. Så, dagbok och dagbok...
Ja, jag har en hemlig "dagbok". Men tänk, om tio år kan jag gå tillbaka och läsa om den där hemska dagen då maken tog den sista chokladbiten, och få någon form av hämnd. 

I am awesome!

Om man tycker att man är duktig på något eller om man vet att något man har gjort är bra. Omfamna det!
Om någon ger dig en komplimang för en tavla du har målat, som du tycker är skitfin, säg:
"Jag vet, tack så mycket."

Det kommer slå undan fötterna på folk, för folk vet inte hur man ska bemöta självsäkerhet.

Jag fick komplimanger för hur vi hade gjort med vårat växthus, med staketet osv. Och först sa jag, "Tack så mycket."
Millisekunden efter jag hade sagt det slog tanken mig, att
"Jag vet att det är fint. Jag vet att det är bra! Jag är skitnöjd med resultatet" 
Så jag tillade mindre än en sekund senare:
"Jag vet, det är så jävla fint."
Samtalet dog, i typ tre sekunder, tills personen sa:
"Ja det är fan rätt, Carolina, man ska vara stolt över det man gör!" 
Jag kan tillägga att den här personen är den enda, som kallar mig Carolina, förutom min farmor, och vi pratar och ses väldigt sällan, men när vi gör det, så får jag alltid ont i magen, av allt skratt! 

Visst är det riktigt fint!?



Om man tycker att man är duktig på något eller om man vet att något man har gjort är bra. Omfamna det!
Om någon ger dig en komplimang för en tavla du har målat, som du tycker är skitfin, säg:
"Jag vet, tack så mycket."

Det kommer slå undan fötterna på folk, för folk vet inte hur man ska bemöta självsäkerhet.


Bygger du en fågelholk, som är lite sned och vind, men som du är nöjd med, hymla inte med det! Även om du i folks komplimanger, kan höra den där syrliga undertonen av en vit lögn, när dom säger:
"Oh, vad fin..." 
Skit i dom, säg:
"Ja, jag är nöjd med den! Tack!"  

Blow peoples mind!

Visst ska man vara ödmjuk, men inte för ödmjuk. Ha lite jävla självförtroende! Räta på ryggen och sträck på dig! 


I helgen, så var jag ute och sprang, och jag nådde mitt mål med råge, och jag blev så jävla glad för det! 
Jag har haft som mål att springa fem kilometer på kortare tid än 30 minuter. 
Jag sprang det på 28:48!
Förstå min glädje, när jag inser vad jag har fått för tid, och mina tidigare tider alltid har varit över 30 minuter! Och sen springer jag med över en minuts marginal! 
Helt jävla otroligt! 

Första lunkade jag och Elvis 2,5 kilometer, innan jag bytte skor och ökade tempot. 


Och jag bara kände: 
Jag har nått mitt mål, och jag klarade det, fy fan vad jag är duktig! 

Min make är min största supporter! 💞 


Mer självförtroende åt folket! 
Om inte du själv tror på dig, varför ska då andra göra det?

Aj då...

Jag hoppas inte att maken blir jättearg... 

Det var inte meningen ju. 

Jag blev bara så jävla förbannad på datajävlen, när den inte funkade som den skulle!

Hjälpte det att ta sönder skärmen då? 
Nej, absolut inte! 

Vi skyller på Elvis...

*känner en avloppslukt*

Jag
OH FY FAN! Är det du som har fisit? 
Maken:
Om det var jag som hade fisit så, så hade jag varit stolt över den! 

Hurts lika a...

Ankelsockar och träskor...

Att inte evolutionen har kommit längre! Fotknölarna borde väl i historien fått ta så jävla mycket stryk, att dom borde ha fått en annan, mer tålig utformning. 
Det gör nästan lika ont att slå i fotknölarna med träskor som att slå i tårna i ett bordsben! 

Rätt fråga, fel avslut...

Häromdagen körde jag in och skulle tanka. Jag hoppar in i Nemon och kör. 

När jag kommer in till bensinstationen, öppnar jag bildörren för att kolla efter tanklocket men ser inte riktigt.
Det står en annan där och tankar sin bil så jag roppar:
"Har jag tanklocket på den här sidan?"
"Ja, det har du."

Fint tänker jag, parkerar, öppnar skåpluckan och tar fram mina bensindunkar för att fylla dom... 

På vilken sida om bilen som tanklocket satt på spelade inte någon som helst roll... 

Det värmer på!

Jag skulle in till sjukgymnasten idag och tänkte då att jag kunde ta en liten löprunda.


Så efter att han hade klämt, vridit, dragit,  tryckt och haft mig p löpbandet en stund då så bar det av. 
Det blev en helt ny runda och den underbara solen värmde på bra. 
Lite för bra stundtals. 
Under den ena halvan av rundan hade jag lagom med kläder på mig och den andra halvan för mycket. 

Snön föll under natten och dagen

Och då åkte snöbladet och snökjedjor på på trädgårdstraktorn. 

I fredags upptäckte jag att dom små snödropparna hade börjat titta fram. 

Och idag såg det alltså ut så här... 

Knappt deprimerande... 

Nu är jag mör...

Jag var ut och sprang i middags. 

Det blev 5 kilometer. 
Det var knappt att jag orkade trycka ner gaspedalen när jag skulle hem! 

Men det var skönt. 

Jag var helt ensam på spåret så det var tyst och lugnt. 
Tyvärr så trampade jag snett under turen, så jag har ont i fotleden nu ikväll. 
Jag hoppas att det går över snarast! 

Det var under första kilometern jag trampade snett. 

Jag borde väl kanske inte ha fortsatt springa, men direkt efter att det hade hänt, så gjorde det inte ont. 
Men, men. 

Ett mellanmål.

En liten kycklingsallad så här på jobbet mitt i natten sitter fint. 

Hjärtattack...

Jag körde in till stan i onsdags för att jogga lite lätt på elljusspåret som finns. 

Jag springer där i godan ro och jag möter en kvinna med stavar, vi nickar åt varandra som man gör liksom. 

Sen hör jag, bakom mig, att någon kommer joggandes i ett högre tempo än mig. 
Jag sneglar över axeln och ser att det är en karl som kommer. 
Och det är sjukt egentligen, men det for många tankar genom huvudet, om kvinnor som kidnappas och mördas mm. 
Men sen kommer jag på kvinnan med stavar och tänker att jag iallafall inte är ensam. 
Så mannen kommer närmre och när han är jämsides med mig mullrar han fram "HEJ, HEJ"! 
Jag blev så himla rädd att jag nästan tog ett skutt i sidledes ut i skogen. 
Hjärtat slog liksom snabbt innan men nu slog det fan dubbelslag! 

Sen på mitt tredje och sista varv, ser jag på håll framför mig att det går en kvinna i övre tonåren, med sin hund. 
Jag känner att jag kan inte vara mer uppenbar med mina steg och en aning för högljudd andning. 
När jag är ungefär tre meter från hennes hoppar hon till och hunden också. 
I förbifarten ber jag om ursäkt, och hon ger mig ett sånt där det-var-inte-så-farligt-leende. 

Igår var jag inne på Ica för att köpa grönsaker till min nattsallad jag har börjat ha med mig och lite annat smått och gott. 
Sen kommer jag på att svartpepparn är nästan slut, så jag tar en påse och bokstavligen slänger i den i vagnen. 
Påsen landar olyckligt och det smäller till lite. 
Saken är den, att just som den landar, går det förbi en kvinna som nästan får hjärtsnörp. 
Jag ber om ursäkt, men inners inne, håller jag på att dö av skratt! 

Därefter skulle jag till Lasses, för att köpa med mig en hamburgertallrik till middag. 
Kvinnan liksom småslänger ner gaffeln i min kartong och den studsar ut igen
"Miss"! Säger jag, alldeles för spydigt! 
Sen ber jag tusen gånger om ursäkt, för man ska aldrig, göra personen upprörd, som ska göra din mat... 


Mina tider har ju förbättrats markant sedan jag började! 

Och jag hade absolut orkat springa ett varv till, men jag kände att det började mörkna lite grann, och om det mot förmodan skulle hänt något, så vill jag inte ligga där i mörkret med ett brutet ben. 

Dessutom, var andningen mer frisk än sist. 
Det kan ju bero på att jag har slutat röka... 

Saker som jag säger bakom ratten.

Jag har inget tålamod alls med andra i trafiken! 

Jag blir skogstokig för minsta lilla. 
Och själv gör jag ju aldrig några fel... 
Det är ofta jag har dess konversationerna med mig och mina medtrafikanter:
 
# Oh, din dumme jävel
# Oh ditt jävla stolpskott 
# Bråttom? Synd att du ligger bakom mig då du... 
# Men kööör för helvete! 
# Det är 80 här! Inte 70!
# Det är 80 här! Inte 90!
# Ska du krypa in i röven på mig också eller? 
# Mmm, så går det! Ligg inte så nära då för fan! Ja, blinka du bara!
   *när jag har ställt mig på bromsen för att stolpskottet låg för nära*
# Trodde du att du skulle få köra om? Rackarns också. Nope, jag tänker inte flytta mig, så bara blinka du! 
# Hoppas att din bil ligger i diket längre fram, så ska jag stanna, peka och skratta åt dig din jävel! 
# Det är lite regn! Kööör!
# Det är lite snö! Kööör!
# Nejmen vad smaaart att köra ut där nu! Gasa nu då, du som hade så bråttom! Mmm, här kom jag, gasa nu då din lille skit.
# Stå still din idiot, annars får du en bil i sidan.
# Men kom ige... Men ÅHHH!
 
Om jag nu mot förmodan skulle göra ett litet misstag:
 
# Dog du? Nej. Dog jag? Nej. Skärp dig då för fan! 
 
Om det kommer någon efter mig i en jävla fart, och om möjligheten finns, så lägger jag mig preciiis så mycket för nära mitten så att stolpskottet inte kommer om.
Om jag har någon bakom mig som uppenbarligen vill om, kan jag även göra så, att när vi får möte, ligger jag precis på hastigheten och när det blir en lucka stor nog för den bakom att köra om, så gasar jag lite extra, för att det inte ska finnas någon anledning att köra om, för att sedan köra i snigelfart igen.
Dock ligger jag ALDRIG under hastigheten, såvida det inte är blankis på vägen.
Däremot kan jag faktiskt ligga någon extra km/h över begränsningen.
Men bara så pass mycket, att inte lönar sig att stanna mig för att ge mig böter.

Överlagt mord

Jag tycker inte alls om att döda djur. 

Förutom spindlar, men spindlar är inte djur egentligen, spindlar är äckliga utomjordingar som kommit till jorden för att sätta skräck i befolkningen.

Jag vet att möss är skadedjur, men det gör det inte mindre jobbigt för mig. 

Stackars musen... 

RSS 2.0