The name of the game...
I helgen mötte Växjö Lakers Leksands IF på Vida Arena i Växjö.
Jag, Anders, pappa och farmor var på plats och jag tyckte nog att vi inte kunde fått bättre platser, men jag är ingen expert.
Jag tycker det är supertråkigt att sitta hemma i soffan och titta på sport men att sitta och se det live är en helt annan sak.
Man får liksom en helt annan känsla för matchen.
Hade jag bott närmre Växjö så hade jag nog, hör och häpna, skaffat säsongskort och gått på så många av Lakers hemmamatcher som möjligt faktiskt!
För sport är roligare live.
Så vida det inte är motorsport.
För sitter man på läktaren på en motortävling som MotoGP eller formel 1, så får man inte se mycket av racet.
Anders och pappa hade smet iväg för att pinka och missade med andra ord matchens första mål.
Jag och farmor såg det och jublade hej vilt, trots att det var Leksand.
Så går det, när man ska dricka öl.
Då kan det trycka på när det är som minst lämpligt.
En framtida Lakerslakej?
Hejarklacken heter alltså Lakers Lakejer.
Supergulligt!
Lakers vann alltså matchen efter sudden, 2-1.
Pappa som är ett inbitet Leksandfan sedan en hel evighet tillbaka var lite bitter på det hela.
Han har hållit på Leksand under hela mitt liv tror jag faktiskt.
Så jag hade på mig mössan så mycket som möjligt tills vi åkte, för att strö lite salt i såret.
Men varken han eller jag är dåliga förlorare så det var ju inga sura miner eller så.
Farmor hade aldrig varit på hockey, någonsin.
Hon tyckte det var roligt och levde sig in i matchen ganska ordentligt.
Matchen var jätterolig!
Det var en mycket roligt helg, men som allt annat så har det roliga ett slut.
Vi åkte hem igår och möttes av två otroligt glada hundar som mer än gärna ville åka hem.
Katten var också glad över att vi var hemma.
Han har ju givetvis inte varit helt själv under mer än ett dygn, eftersom det är olagligt.
Han har givetvis haft tillsyn.
Men sen när han har kastrerats så finns möjligheten att lämna honom också på pensionat.
Fast jag tror nog att han helst stannar hemma.
